En säsong som var märklig. Egentligen ganska deppig rakt igenom.
Det var inte mycket utrymme för skratt som i de tidigare säsongerna.
Jag tänker då Tomas levde och sprang omkring och rökte på...
Men jag kunde inte släppa denna säsong.
Carsten Bjørnlund som spelar Fredrik var enorm genom hela denna säsong!
Sista avsnittet var enastående!
Hade svårt att hålla tillbaka tårarna...
Varför går man in så i vissa saker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar